att komma hem, känslan av att få tillbaka alla minnen jag har här. Minnen jag sparat på i 16 år. Här jag lärde mig gå och prata. Här jag lekte med mina vänner när jag var liten och här jag firade alla mina barnkalas. Nu är dehär ett ställe, mitt rum blir mer och mer ett rum för alla. Eller ett gästrum. De faller ihop. Men dethär huset kommer alltid vara mitt barndomshem. Här jag växt upp och bott i 16 år, nu är jag här då och då. För att vara med pappa men de är fortfarande mitt hem.

själva stället, jag kan inte gå ut och gå här längre. Får upp minnen som jag saknar så förbannat mkt då, kan gå runt och tårarna rinner. De va underbart när man va mindre, inga bekymmer alls. Helt underbart!