ja, men då var dag två inne. Ett inlägg om min första kärlek. Visst hade man en första kärlek när man var sådär liten och man smygpussades i skogarna och skickade lappar till varandra på lektionen. Minns det så väl, så hade man rutor där man fick kryssa i, ''får jag chans på dig''? Ja Nej Kanske. Så kryssade man, sen fnittrade man och man var sedan ihop som man sa då. Men så kär som jag är nu har jag aldrig varit. Så jag kan kalla min första kärlek Robin Löfstedt.

Allt innan, allt som jag har innan robin, de finns inte längre. De här är min första kärlek. En kärlek jag aldrig kommer glömma. En kärlek som kommer vara föralltid. Jag skrattar alltid vid hans närvaro. Han är den sista jag tänker på innan jag somna och den första när jag vaknar på morgon. Han gör mig lycklig precis varenda dag och han får mig från världens sämsta humör till det bästa på nolltid.

Ett person som både är en riktigt bra vän och en underbar pojkvän. Det är robin. Min kärlek.